Präglad av sjukdom och av gårdagen tvingade jag mig upp till frukosten. Timmen senare hyrde jag cykel i en av de många automatiska cykeluthyrningsplatser i Bryssel och trampade mig samma väg som jag åkte hem igår mot dagens första rundtur på 3 Fonteinen. Nu när jag visste vägen blev proceduren ganska enkel. Lite tråklande inne i Bryssel för att sedan följa kanalen Canal Bruxelles Charleroi. Jag var på 3 fonteinen i bra tid och tittade runt i det ganska nybyggda lambik-o-droom:et som de kallar det. En visnings, lagrings och provningsanläggning där själva bryggningen är förlaggd några kilometer österut. Turen inleddes med att ägaren tillika bryggmästaren Armand Debelder - som till utseendet och jargong för tankarna till en viss fiktiv stryktålig boxare - snabbt började rabbla på Holländska. En del i den lilla publiken höjde då instinktivt frågande på ögonbrynen, inklusive undertecknad. 30 s med funderingar om hur jag skulle kunna få ut något utav detta och rent av klara mig ur detta utan att skämmas så blev mässandet tydligare. Han pratade nu engelska. Skönt.
Turen var i klassisk vinmakar-regi. Dvs historia, visning av anläggningen, utrustning och lagring. Lite om tillverkning men inte tillräckligt tyckte jag. En tur som det här ska ju kunna passa alla med visst intresse såklart. Det jag vill åt är lite mer djupgående information vilket man nästan bara kan få av en dialog. Tyvärr hade jag bortom till nästa tur så det hanns inte riktigt med. En sak jag tar med mig är att 3 fonteinen sedan ganska nyligen brygger lambik själva och har (och gör fortfarande) annars blandat från Lindemans och Boon. Detta kan man se när man köper deras produkter på ett sätt, nämligen att 3 fonteinens egna flaskor är mörkgröna medans flaskor med innehåll från andra lambik-producenter är ljusare gröna.
Fick prova ca 18 månader gammal lambik direkt från deras fat vilket var trevligt. Lambiken hade ganska mjuk syra, lite sötma och lite bitter eftersmak (humlen kanske har större inverkan på ung lambik?). Många av 3 Fonteinens fat kommer från Barolo och Barbaresco. Fat som inte längre ska användas i vinframställningen passar perfekt då de inte längre avger så mycket tanniner till vätskan längre. 3 fonteinen lagrar sina flaskor horisontellt av den anledningen att de då jäser fortare ty större kontakt mellan luften och vätskan i flaskan. En del Gueuze på pubar och restauranger serveras i korgar där flaskan ligger ner. Jag börjar misstänka att det beror på att man vill servera det som man lagrar det för att inte virvla upp jästen.
Efter avslutad tur närmast sprang jag därifrån och kastade mig på cykeln för att hinna till Oud Beersel i tid. Några minuter innan det skulle börja var jag på plats. Guiden var en äldre man som pratade helt okej engelska. Vi började med att prova 16 månader lambik som han hällde från en bag-in-box. De säljer faktiskt lambiken så, i 10 liters-dunkar. Detta har man gjort länge men är ganska ovanligt numera. Kul tycker jag att det går att få tag på. Efter rundturen förflutit och man visat runt i det gamla bryggeriet frågade jag vart det nya bryggutrustningen var. Han blev lite förvånad och tillslut förstod jag att man inte längre brygger lambik själv utan gör likt fantom-bryggerierna och tar med sina recept till Boon som brygger den åt de. Blandning och lagring görs sedan hos Oud Beersel för att sedan buteljeras hos Boon. Oud Beersel kallar inte sig själva för blandare, samtidigt vet jag inte om jag vill kalla de bryggare. Det är sant att man anser fantom-bryggerierna (ex Omnipollo) som bryggare av sin egen öl. Jag kan dock tycka att det är lite annorlunda med Lambik. Lambik är också mycket omgivningen för vart den bryggs. Man bryggde lambik själva en gång på Oud Beersel men pga den dåliga era lambik fick erfara fick Boon göra det from 1991.
Efter rundturen när räkenskaperna tid var inne säger guiden att de inte tar kort. Förtvivlan uppstår då ingen uttagsautomat finns att tillgå på cykelavstånd. Tursamt nog hade 5 minuter tidigare en situation uppstått där en kvinna som var med på turen på engelska frågade om jag var svensk. Yes, svarade jag. Hon fortsatte på svenska och sa att hon misstänkte att jag var svensk då jag bar en tygpåse från Vasaloppet 2017. När problemet med kontakterna uppstod så kunde vi lösa det genom att jag svischade henne mot att hon gav mig kontanter. Ibland ska man ha tur.
Efter turen gick jag till baren på den lilla anläggningen och beställde Vandervelden 135 Oude Geuze som är en hyllning till bryggeriets start för 135 år sedan (i år 2017). En del av Lambiken till denna öl har fått ligga på fat som använts (i 30 år) för lagring av vin från Brunnello di Montalcino en av DOCG klassade områden i Italien. Hög syra. Känns ungt men hade endå komplexitet. Ett ryskt par som var på 3 fonteinen kom också hit och vi nickade till varandra i samförstånd.
Nyfiken som jag var var jag även tvungen att prova deras Oude Kriek. Jag pratade lite med bartendern som bjöd mig på ett prov. Bra Kriek! Säger sig ha den kärleken med högst andel körsbär (400g/liter) och det känns i smaken som är fyllig. Härlig syra med halvmogna körsbär. Efter gårdagens besök lärde jag mig att de flesta köper sina körsbär från Polen. Men vissa håller på de gamla traditionerna och kör med de mer sällsynta belgiska Schaerbeekse körsbären som från början importerats från Spanien. Oud Beersel gör en sådan kriek och jag var sugen på att köpa en flaska men insåg problemen med att få med den stora flaskan på cykeln. Jag betalade (nu med kort!?) och satte mig på cykeln och rullade tillbaka mot Bryssel.
Jag var ganska trött men det här var min sista chans att få besöka Cantillion, som av användarna på Ratebeer har i snitt högst rankade öl. Här var det mycket folk och den självguidade turen var ganska intressant då man fick gå i själv bryggeriet. Skitigt. Spindelnät. Nedgånget. Helt enligt förväntningarna! Sen är Cantillion den älsta bryggeriet av lambik som fortfarande finns i drift. När turen var avslutad fick man en biljett som kunde bytas mot en 18 månaders lambik och antingen deras gueze, kriek eller iris (humlad). Jag valde Krieken som jag aldrig druckit förr. Krieken var mycket bra och förmodligen den bästa hittils. Kraftfull trots ung ålder. Jag frågade den stressade nonchalanta person som jobbade i provningsbaren vilka körsbär som anvädes. Han ryckte på axlarna och sa något ointresserat om vart de köpte de ifrån (kommer ej ihåg men ej Belgien). Läste innan på deras folder som så Schaeebekse körsbär men det var inget jag fick ur honom. Bilden av Cantillion har ändrats något efter mitt besök. Det är ingen tvekan om att ölen är bra. Däremot så tycker jag att personalen kunde vara mer tillmötesgående mot någon som är intresserad. Hela intrycket av stället kändes industriellt, inte produktionen utan hur man hanterade människorna som var där. Jag kan förstå att de får utså mycket skit med deras nyvunna popularitet men behandlar de folk så här regelbundet blir det inte långvarigt. Förmodligen och förhoppningsvis blev jag utsatt för ett undantag pga en trött person i personalen som hade en dålig dag. Jag hoppas det. Köpte i alla fall med mig några öl hem.
Oj vilken lång dag. "Attack-vila". Dusch. Ner på stan. Jag åt på Moeder Lambic och beställde Cantillion Cuvée Saint-Gallois 2017 på storflaska. Döpt efter ett Belgiskt fotbollslag är denna öl en 2-årig lambic som torrhumlats med Hallertau och tillsatts lite sockerlösning för att få tryck i flaskan. Ingen regelrätt Lambic eller Gueze med andra ord. Denna var trevlig, ganska stor kropp och föreningen gjorde den kraftigare och lite bitter i eftersmaken. Beställde även en 3 fonteinen Oude Kriek på liten flaska. Fantastisk! Balanserad, halvmogna körsbär, låg kolsyra, bittermandel. Frisk!
Här fick kvällen sluta och jag begav mig hemåt och bestämde mig för sovmorgon dagen därpå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar