Första dagen i ölets Mecka.

Steg upp kl 7 för att ha okej med tid till tåget som enda var en internationell resa vilket KAN betyda lite mer säkerhetsprocedur. Som vanligt i Frankrike meddelas inte perrongen för strax i på avgång, ovant från hemma då man kan slå sig till ro precis där tåget skall gå. Tåget blev försenar ca 30 min men det gjorde inte så mycket. Ca 35 mins tågfärd senare hade jag lämnat Lille Europe och satte min fot i Belgien, Bryssel.

Upplevelsen av promenaden till vandrarhemmet var att Bryssel känns lite nedgånget och inte så storstadaaktigt. Vi får se hur den bilden håller sig. Checkade in och installerade mig i 6-bäddsrummet som jag delar med 4 andra.

Spenderade dagen med att spatsera på gatorna kring turistmålet Grand Place och åt både de för Belgien kända friterade potatisen med majonnäs och belgiska vofflor. Satte mig efter lunch en snabb sväng på À La Bécasse  (svenska: Morkullan, en fågel). À La Bécasse öppnade i mitten av 1800-talet och hade då eget Lambik-blanderi ägt av två familjer vilket gav blanderiet namnet Bécasse-Steppé. Blanderiet blev senare uppköpt och nu agerar À La Bécasse självständigt. Här drack jag en 100% Lambik Bio från Cantillion vilket jag har förstått är en av deras vanligaste. Syran är rejält hög och ger ett ganska stringent intryck.

Gick hem och vilade en stund sen begav jag mig till berömda Moeder Lambic. Jag gick till deras närmast belägna och mysigast öppnade bar Moeder Lambic Fontainas som öppnade 2006 och har ett bra utbud utav spontanjäst öl. Några vilka bara görs för deras räkning. Moeder Lambic är namnet på ett klassiskt vattenhål som var beläget i utkanten av Bryssel och vars byggnad besökts sedan 1600-talet och tydligen frekvent av bla Sir Walter Scott och Lord Byron. Här beställde jag in en paj och en blend av Tilquin på draft (Handpumpad på samma sätt som Real Ale)! Blenden bestod utav 50 % 1 år gammal Meerts (Mars) vilket är en bryggd mellan vört och lambic..dvs alkoholsvagt och med förjäsbart socker kvar. 50 % 1 och 2 år gammal lambic från Cantillion, Lindemans och Girardin. Blandad och lagrad av Gueuzeri Tilquin. Mulligare än den rena Cantillionen och syran är inte lika smal och spetsig. Komplex. Jag avslutade med en lambic på fat av Cantillion (oklart hur gammal) Denna var mycket "skitigare" dvs mer stall och sekundära aromer. Funky skulle man säga i USA. Vore kul att testa lambik från samma bryggeri med samma komposition men med olika lagringstid för att se hur de utvecklas.

Jag har blivit lite förkyld så kände mig rätt trött varför jag bestämde mig för att bege mig hemåt för vila.