Igår kom jag till kortrijk. Finns inte mycket att säga om gårdagen annat än att jag satt i några timmar och väntade på att få checka in på vandrarhemmet i varma Kortrijk. Väl på rummet så möttes jag av en person som förvånat ryckte till i sin säng när jag öppnade dörren och klev in. Utan att säga hej (åtminstone är det så jag minns det) närmast kvider han ut sig: "Do you snork?" Jag förstod inte vad han menade först men insåg väll att han undrade om jag snarkade. Trodde det hette "snor"... Glatt svarade jag att jag i alla fall inte trodde att jag gjorde det. Han returnerade med att direkt fråga hur länge jag skulle stanna. 2-3 dagar sa jag. Sedan pratade vi inget mer. Jag gick och handlade. Lite lättare middag och en VanderGhinste Oud Bruin. Jag gick tillbaka till vandrarhemet och möttes av ytterligare en person. Denna verkade precis anlänt och dombderande på vad jag tror var polska. Han började rota i min säng så jag sa att det var min bädd varpå jag fick något obegripligt mumlande på polska tillbaka. Den dåliga stämningen och tryckande värmen fick mig att lämna rummet ganska snart. Jag spenderade kvällen i en park i Kortrijk, det var ganska mysigt. När det börjar bli svalare gick jag tillbaka till vandrarhemmet och sov. Det var gårdagen det, inte mycket i ölens tecken alltså!
Till dagens bravader! Gick upp för frukost som serverades på vandrarhemmet ca 8. Packade iordning Vasasäcken och begav mig iväg för att hyra cykel. Timmen senare hade jag inhandlat lite lunch och begav mig mot Roeselare. Det var väldigt varmt men förkylningen börjar släppa så kändes inte så farligt. Jag hade bokat in en tur på Rodenbach som startade 14.30. Ca halvvägs stannade jag och gjorde iordning min medhavda matsäck bestående av baguette med chevré samt en Ichtegems Grand Cru. Överraskande bra! Torr, härlig syra och mjuk maltighet som inte blev söt!
I Roeselare stannade jag och drack kaffe samt en Cola (värmen!). Efter en stunds filosoferande begav jag mig till Rodenbach! Det första jag möttes av när jag närmade mig bryggeriet var doften av sötvört. En nästan överväldigande doft av söt söt malt. När jag kom dit bjöd de på kaffe och bad mig sätts mig i en bio-liknande lokal. Strax senare säger en dam något på Holländska varefter en film startar. Filmen är på Holländska men med engelskt text. Filmen handlade om historien bakom Rodenbach. Hur Rodenbach-familjen varit till stor betydelse för staden Roeselare tex med Alexander Rodenbach som initierade byggandet av kanalen Roeselare-Leie. Eller hur han som varit blind sen unga år hela sitt liv ängnat sig åt att försöka hjälpa blinda barn att utbilda sig. Filmen berättades av en person med ringande holländska sådär som man bara kan höra i storslagna brittisk naturdokumentärer med skottsk berättarröst. Hela intrycket var lite väl säljigt men inslag av personer som skrattar och drack deras öl. Ändå en rätt informativ film. Efter ca 15 min påbörjades själva touren. Vi samlades utanför varpå guiden började prata på Holländska. Hon sa sedan kort på engelska att den här turen kommer bara på Holländska. Vi vet att några av er endast kan engelska men ni kan fråga efter turens slut. Detta var inte vad jag väntat mig då jag på engelska hade korresponderar med bryggeriet. Ingen förvarning. Jag blev lite arg och började formulera hur jag skulle begära att få tillbaka mina pengar efter turens slut, för principens skull. Jag följde turen och kunde trots att jag egentligen inte kan ett ord holländska delvis kunde förstå innebörden i det hon pratade om. Efter en stund blandades den sockersöta doften upp av gräsiga, fruktiga toner. De måste ha haft i humlen medans turen pågick. Efter turen som tog ca 75 min så tog jag tag i guiden och ställde lite frågor. Det var egentligen två kärnfrågor jag ville ha svar på: 1. Hur blir rosedenbachs öl sur? 2. Tillsätter ni något annat än vatten, malt, humle, jäst?
Svaren jag fick överraskade mig något. Syrligheten kommer främst från tillsats av laktobakterier likt svenska mikrobryggerier gör för sina suröl. Jag frågade då om något av syrligheten kommer från faten? Jag hade nämligen läst mig till att mjölksyrabildande bakterier kan tränga in i träfaten vid lång lagring. Hon svarade att det till viss del kommer därifrån. På den andra frågan svarade hon att de förutom tillsatsen av dessa mjölksyrabildande bakterier även tillsätter majs. Detta gjorde mig bestört. Tillsatts av majs förknippar jag med hårt vinstdrivande gigant-bryggerier som tar till majs eftersom det är ett billigare sätt att få in det socker som behövs i ölet. Hon menade att detta gör man för smakens skull och för att det runt Roeselare finns många bönder som odlar majs och nämnde hon för att det är billigare. Detta köper jag inte riktigt utan jag misstänker att den absolut största orsaken är att det är billigare, men jag kan ha fel. Efter turen fick vi pröva Rodenbach Classic och Rodenbach Grand Cru. All Rodenbachs öl görs av samma vört. Dvs det finns bara ett grundrecept. Skillnaden mellan classic och grand cru är att man tillsätter en större del 2 år lagrad öl. Detta känner man i smaken då Grand Crun är fylligare, fatigare och surare än Classic. Man gör även en Vintage varje år. Vintagen är ett enfatsöl. Bryggmästaren väljer varje år ut det fat som blev allra bäst och butiljerar denna som Vintage. Rodenbach har även två ytterligare öl nämligen: Alexander och Caractere Rouge. Den första är gjord på juice från röda bär (körsbär, hallon och tranbär) där Grand Crun är grundölen. Caractere Rouge göra med Vintagen som grundrecept och tillsätts hela körsbär.
Då vi ej fick pröva Alexander eller Caractere Rouge och jag tidigare druckit Vintagen så köpte jag med mig en flaska Alexander tillsammans med en litet 25 cl glas. Alexander: medelhög rund vinägrig syra, maltig medeltunn kropp med restsötma (påminner om sötvört). Körsbär (dr pepper). Jag drack den ganska ljummen på stående fot passande nog längs med kanalen Roeselare-Leie.
Tillbaka i Kortrijk med ca 10 min tillgodo innan cykeluthyrningen stängde. Duschade och gick till Gainsbar. Jag letade i den rätt extensiva öllistan men det var dåligt med den typen jag är här för: oud bruin/oud rood. Jag bestämde mig i alla fall för en Skwoane Karmazedonia. Ett samarbete mellan det lokala bryggeriet Alvinne och ett spanskt bryggeri Laugar. Fruktig lite skitig IPA. Blev sedan en Omer Vander Ghinste Witbier. Inget speciellt tyvärr men var läskande och god. Eftersom de inte hade riktigt det jag sökte (de hade annars mycket bra öl) så släppte jag lite på guarden och beställde en Cantillion Lambik bio. Mmm, gär hör man hemma tänkte jag...
Summa summarum om Rodenbach så faller de lite i mina ögon främst för att de tillsätter majs men jag hade även hoppas på en helt spontan försurning av deras öl. När jag drack Alexander vid kanalen tänkte jag på detta med hur viktigt det är med kvalitet i råvaror och i tillvögagångssätt. Att vara ärlig och dedikerad. Då blir slutprodukten bra. Sen tänkte jag också att all öl kan inte vara så. Jag tycker det här är ganska gott. Gott på ett likande sätt jag kan känna när jag dricker en Cola. Inget jag skulle sitta i 60 minuter och snurra på för att känna varje uns av toner i doft och smak. Men ändå något jag kan njuta utav. Det är orättvis att jämföra Rodenbachs öl med en Coka Cola och det för jag inte heller. Missförstå mig rätt det här är bra öl. Men vissa saker skulle de kunna göra annorlunda och det finns många som gör det bättre. Kommer jag sluta dricka Rodenbach? Svaret är nej. Har min uppfattning om Rodenbach ändrats och kommer det påverka mina val i vissa situationer framöver? Svaret är ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar