Förstå gången i pajottenland

Vaknade och gick 7.30 till frukosten som skulle ingå i taxan. Med tanke på vad jag betalar per natt så är det faktum att frukost över huvud taget ingick något att höja ögonbrynen för. Nu var frukosten dessutom ganska okej. Jag satt hela frukosten ut (10) och började sedan packa i ordning för den stundande färden. Planen var att cykla till De Lambiek, ett besökscentrum för Lambic där man kan få information om Lambic och dess historia, framställning och producenter. Turen dit var ungefär 13 km lång. En baggis i vanliga fall, det var det i för sig nu med, trots den nu ganska uttalade tröttheten och det halsont som drabbat mig med vad jag kan misstänka härör från Bordeaux. På De Lambiek gick jag den självguidade turen som var ganska basic men lärde mig endå lite grann. Turen avslutades med provning av en geuze. Det var Mort Subite Oude Geuze. Mer känd för sina frukt-lambics. En av sakerna jag lärde mig var användandet av "prefixet" Oude. Dvs Oude Geuze eller Oude Kriek. Detta är skyddat sedan 1997 på EU-nivå (TSG: Traditional Speciality Garanteed)  tillsammans med samma namn på franska (Vieille) och betyder att det är gjort på traditionsenligt vis. Bla innefattar det att minst 30% av malten måste bestå utav vete. Vörten måste kylas i grunda kar kallade coolships där den exponeras för luft och därmed vildjästen. Gueuzen måste bestå utav 1, 2 och 3 år gammal lambic. Man får heller inte tillsätta något till flaskorna för att få de att jäsa en andra gång. Dvs restsockret i den unga Lambicen skall ta hand om det. Från att ha läst de lagliga dokumenten förstod jag det som att namnena är skyddade om tillsammans med TSG-symbolen på flaskan. Vill man dricka traditionell Gueuze eller Kriek: leta efter beteckningen Oude Geuze eller Oude Kriek på flaskan tillsammans med symbolen för TSG.

Jag var ensam på De Lambiek och fick därför mycket tid till att prata med personen i personalen. Han var mycket insatt och vi språkade i säkert 45 minuter om Lambic. Mycket trevligt! Han undrade om jag brygger själv då jag var mycket intresserad och vi pratade en stund om bryggning och att han själv skulle brygga ett öl tillsammans med några personer från bygden. Jag frågade om de skulle sälja ölen men fick till svar att de endaat skulle gå till de i byn.

Klockan var långt efter lunch när jag satte mig på cykeln igen. Hade endast ätit en påse nötter och några aprikoser förutom frukosten. Bestämde mig för att skippa Cantillion idag och ta det imorgon då jag var trött och tiden sprang iväg. Köpte mig en baguette med friterad kyckling nära torget där jag bor. Sedan blev det marsch i säng för lite "attack-vila" och sedan uppfräschning för kvällen. Matvanorna har inte varit de bästa de här dagarna och kvällen blev inget undantag. Ville inte sätta mig på en restaurang och ödsla tid på att dricka öl jag inte just nu vill ha. Jag tog därför en "frites" med majonnäs som jag åt till hälften innan jag i såg hur ohungrig jag var. 

Begav mig sedan till ett kännt öl-näste i Bryssel. Nämligen Café Delirium. Caféet 'äger' en hel gränd med namnet Impasse de la Fidélité (typ lojalitetens gränd). Här har de ett gäng barer med olika teman. Jag gick såklart ner i underjorden där de har sitt stora utbud av flask-öl. Jag hade förväntat mig en klassisk stilla ölpub som liknande ställen med stort utbud av öl har. Jag möttes istället av en närmast nattklubbsliknande atmosfär. Hög musik och sorl och fullpackat med människor. Aja tänkte jag och gick lös på öllistan. De hade en vad msn ändå får kalla standardlista i sammanhanget men med bättre öl än stora majoriteten av pubar i Sverige. Beställde en Oude Geuze från Boon och filossoferade vid bardisken. Fick sedermera tag i stora listan vilket var trevligt! Café Delirium innehar Guinnes världsrekord med innehav av antal flasköl till försäljning, ca 2000 st. Gueze-utbudet var bra men jag misstänker att de har mer som man kanske måste fråga efter.  Fick i alla fall tag i en Girardin Oude Kriek som var riktigt fruktig och fin. Medelfyllig smak med hög syra. Bittermandel, halvmogna körsbär. Stannade ett tag och lät mig smått dras med i fredagskvällens glada stämning. Tempot inne på Delirium var högt och bartenderna var snabba och motsatsen till lyhörda. När jag beställde från stora listan kändes det som om tjejen i baren blev lite illa till mods av att behöva gå ner i den extensiva ölkällaren efter min bryggd. Visserligen förståeligt med tanke på hur många som visstades i lokalen men samtidigt så kan man inte skylta med 2000 öl om man inte kan ha möjligheten att köpa de. Tror jag ska bege mig dit på söndag också och se hur bemötandet blir då. Det är möjligt att de har annat folk dagarna och vardagar som är lite mer insatta och förmodligen har tid att prata lite. Betyget på Café Delirium blir ändå högt.