Tors 6 juli: SRAM (Scottish Real Ale Festival)

Real Ale eller cask ale är ingen öltyp utan ett sätt att förvara och tappa ölet efter lagt på fat. Den största skillnaden är att fatet inte kolsyresätts för att pumpa upp ölet och därmed inte artificiellt tillsätts koldioxid. Real Ale är en definition av CAMRA (CAMpaign for Real Ale) på 70-talet som en reaktion på att ölen till största del numera var trycksatt med kolsyra och många fortfarande ville ha traditionell hanterad öl. Real Ale måste vara ofiltrerad och opastöriserad vilket innebär att en andra jäsning pågår i fatet.

Så vad är bra med Real Ale? För mig är det att ölen är färsk. Då ölen är i kontakt med syre (för ingen gas pumpas in i fatet) så måste ölen drickas inom några dagar efter det att det lagts på fatet. Ligger det längre riskerar det att med syrets hjälp infekteras av bakterier och bli surt.

Vi beställde en taxi från vandrarhemmet i Old Town till ölfestivalen som hölls på Edinburgh Corn Exchange ca 40 min taxifärd bort. Väl där kastade vi i oss lite mat på burgarkedja. Kanske inget förstaval men detta är i första hand en ölresa så för mig var det okej. Efter att ha vänt i entrén då vi insåg att de bara tog kontanter var vi tillbaka och fick ta vårt SRAF-glas och gå in. Festival/mässområdet bestod utav 100-tals fat i mitten och sittplatser och några stånd längs kanterna. Ölen fanns att få i 1/3, 1/2  och pint dvs ca 20, 30 och 60 cl, allt från Skottska bryggerier. Vi testade oss igenom Mild Ales, Stout, Pale Ales, Golden Ales och en Weissbier slank även med i farten.

Öl som testades i urval:
Arran Dark Mild Ale, Loch Lomond Silkie Stout (årets framröstade vinnare), Swannay Dark Munro Mild Ale, Tryst Peach Pale Ale

Genomgående hade ölen liten maltkropp och låg alkoholstyrka. Även stoutsen som jag annars tycker kan bli tunga var lättare och runt ca 4-5% Känns typiskt brittiskt och något jag verkligen kan uppskatta. Detta utan att förlora smak, de kändes sällan (med enstaka undantag) vattniga. Även fast det explicit inte ingår i CAMRA:s definition utav Real Ales så vill jag efter denna kväll säga att Real Ales även bryggs traditionsenligt brittiskt, dvs med ganska liten maltkropp och låg alkoholstyrka. Trevligt!
Favorit får bli de två Mild Ales jag drack vilket för mig verkligen karaktäriserar brittisk ölkultur.

På mässan fanns även Real Cider/Perry varav jag provade en torr cider som fick agera avbrott i maltmonsunen:
Steilhead Bullfinch

Festivalen var oerhört trevlig och något jag känner jag skulle vilja åka tillbaks till.